Jag heter Elin och fyller 30 i år, är uppväxt i Norberg tillsammans med familj och djur. Enda sedan jag var liten har det funnits djur i familjen.
Utgår man från mitt utseende skulle man kunna tro att jag är en hård tjej, ibland ska man inte döma boken efter omslaget. I själva verket är jag en väldigt känslosam tjej som värnar om andras välmående, väldigt ofta sätter jag andra före mig själv och jobbar dagligen med att stärka mig själv och mitt värde.
För ett par år sedan hade jag väldigt mycket för mig både jobbmässigt och privat, stress under en lång period skapade en hel del olika problem.
Jag fick lov att dra i handbromsen och göra olika val för att inte krascha in i den berömda väggen. Även om jag inte blev helt golvad så tappade jag både energin och glädjen till det mesta.
Där och då fick jag prioritera om och sätta fingret på vad som får mig att må bra.
Jag har valt att fokusera på det som ger mig något positivt, det som ger mig en härlig känsla i magen och ett inre lugn.
Mina största fokusområden just nu är mina djur, fotografering och försöka förstå mig själv och min inre kritiker som jag kämpat med i många år.
Jag har valt att inrikta mig på bröllop då det ger mig en fantastisk värme i kroppen av att få göra något värdefullt för någon annan.
När jag fyllde 12år fick jag min första häst. På den tiden var jag med och spelade fotboll med vårt framgångsrika flickor 89-lag som vi hade i Norberg. Man kan inte bli bra på allt så jag fick lov att välja fotboll eller häst och det blev häst när mina föräldrar äntligen gått med på att skaffa en egen. Jag visste att häst innebar mycket jobb men det jag inte visste då var att jag skulle växa upp och bli en ansvarsfull tonåring som hellre åkte till stallet än sprang ute sent på kvällarna. Idag har jag mycket att tacka hästarna för, genom hästlivet har jag lärt mig vad ansvar innebär, jag har lärt mig vad tidiga morgnar och sena kvällar innebär och det bästa av allt som många inte tror, hästar innebär en underbar avslappning för kropp och knopp. När jag fick min första häst var ambitionen att tävla hoppning och det gjorde vi i ponnyallsvenskan något år, idag har jag häst i förebyggande syfte. Det är min egen tid varje dag att få åka till stallet. Det innebär fortfarande mycket jobb med hämtning av hö/strö och kostnad för hovslagare men det är så värt det den stunden man får komma ut och slappna av på en lugn ridtur i naturen. Till höger ser ni en video på min fina ponny som jag haft i 18 år. Detta året 2019 fyller han 28 år och jag är glad varje dag han är pigg och vi får spendera tillsammans.
På senare år har hästarna blivit fler i antal, idag finns min gamla herre i stallet, ett varmblod och två st shettisar som är halvsystrar. Det finns även 6 st får i stallet idag. Man skulle kunna kalla mig för världens största djurvän, jag värderar djuren som människor och mår dåligt när unga djur föds upp för att gå till slakt. Så de sex får som vi lånade över en sommar köpte vi så de fick leva vidare tillsammans med oss.
Jag har mina hästar och får på mina föräldrars gård i Norberg, jag är där dagligen och sköter om dom innan jag åker vidare hem till Fagersta.